Peter Gerhardsson om ledarskap, struktur och att våga släppa taget
Av:
Henrik Cronebäck
Ledarskap handlar mindre om kontroll och mer om att bygga en struktur där människor vågar ta eget ansvar. Det var den röda tråden när Peter Gerhardsson, tidigare förbundskapten för damlandslaget och under åtta år huvudtränare i BK Häcken, gästade Sollentuna FK:s affärsnätverk.
Jag satt där med anteckningsblocket och kände igen nästan allt vi pratar om på PlayWellMinds: mental styrka, eget ansvar, relationer och vuxna runt unga som gör skillnad. Här är det jag tog med mig.
Ledarskapet formades långt innan tränarbanan
Peter växte upp i Uppsala, där pappa var ordförande i Upsala IF. Han minns fantastiska ledare från sin egen uppväxt, och det var just de vuxna runt laget som fick honom att stanna i fotbollen.
Som spelare tackade han nej till Öster, Västerås och Djurgården. När Hammarby ringde blev det ett "ja direkt", och det blev tio år i klubben. Någon tanke på att bli tränare fanns inte. I stället utbildade han sig på GIH och till polis, ett yrke som enligt honom själv handlar mycket om ledarskap.
Tränarbanan gick via Upsala IF, Norrtälje, Bälinge och Enköping, och sedan fyra år som assisterande tränare i Helsingborg. Där jobbade han under fyra olika huvudtränare och tre sportchefer. Han antecknade hela tiden: "det här var bra" och "det här var mindre bra". Den listan tog han med sig till Häcken.
Struktur slår "loser-mentalitet"
I Häcken låg fokus på att bygga en bra struktur. Peter beskrev en "loser-mentalitet" som är vanlig i svensk fotboll: en förlorad match, och plötsligt tror alla att vi åker ur.
Hans motmedel är att se fotboll som ett projekt. Han jämförde med ett rockband. Efter sju–åtta år lägger bandet ner eller gör en förändring, och samma sak gäller i fotbollen. Med ett långsiktigt perspektiv blir en enskild förlust en del av resan, inte ett hot mot hela bygget.
Klubbarna är de viktiga, menade han. Som förbundskapten byggde han därför relationer med tränarna ute i klubbarna, för att förstå spelarnas vardag och miljö. Han ville att de skulle må bra.
När det gäller framgång pekade han på två saker: minimera ledargrupperna och bygg relationer. "Man behöver inte vara 40 som USA i ledargruppen." Han nämnde också Frankrike 2019 som ett exempel på hur viktiga relationerna är.
Lita på människor och låt dem ta ansvar
Peters råd till ledare var konkret: var inte överambitiös, minimera det övergripande och jobba mer individuellt. Lita på människor. Du vet att du blir lurad ibland, men börja ändå där.
Ett exempel var landslagssamlingar med 23 spelare under tio dagar, där en ny spelare som Smilla kom in i gruppen. Han pratade inte för mycket. Han lät henne smälta in och lät gruppen själv sköta en del av introduktionen.
Tre saker återkom när han pratade om spelarna:
Våga ta egna beslut.
Vilja fatta beslut själv, även när det är obekvämt.
Eget ansvar är det viktigaste.
För mig är det här kärnan i mental styrka. Den som tränar på att fatta egna beslut och ta ansvar för sina handlingar bygger något som håller längre än ett matchresultat.
Våga säga vad du tycker
När Peter kom till Helsingborg tog han bort böterna för att komma för sent. Han ville inte styra genom straff. Han ville förstå varför någon kom för sent.
Han gillar enkäter, men inte anonyma. Under åtta år i Häcken och sedan med damlandslaget fick spelarna stå för det de skrev. Budskapet var enkelt: våga säga vad du tycker.
Två saker till lyfte han som avgörande i en grupp:
Acceptera att spelare har olika målsättningar.
Passion och motivation är det som bär.
På frågan om hur man hanterar petningar var han ärlig. Det är svårt. Han nämnde frestelsen att spela unga spelare för att kunna sälja dem, och att generationsväxling inte är det viktigaste. Vi ska vinna nu, och de bästa ska med. "16 år eller 40 år spelar ingen roll."
Föräldrarna och ungdomarna: "det är inte en rak väg"
Peter ser föräldrarna som en egen målgrupp på ungdomssidan. Han tipsade om fotbollspsykologen Rasmus Liljeblad, som han beskrev som en jättebra rådgivare in mot föräldrar.
Två meningar fastnade:
Det är inte en rak väg.
Föräldrar är viktiga.
Han vill inte höra föräldrar ropa "passa bollen" från sidlinjen. Vi kan inte ha föräldrar som ger instruktioner.
Han berättade också om CD Tacon, klubben som blev Real Madrids damlag, och om att han själv inte alltid var inbjuden direkt. Även toppen är full av omvägar.
Hans yngsta son är 13 år och spelar i Sirius. Som pappa ser han att spelare har olika ambitioner, att spontanfotbollen är borta och att det är svårt att balansera allt. Han var noga med att säga att han förstår att det är svårt.
Elit och bredd, dam och herr tillsammans
Peter är Arsenal-fan, och en sak han lyfte är att damerna där tränar på samma anläggning som herrarna. Dam och herr tillsammans är så bra, menade han, och BK Häcken gör det helt fantastiskt.
Om Häcken sa han också något jag uppskattade: det är starkt att ändå gå tillbaka och erkänna att man inte tänkt hela vägen. Att våga ändra sig är också ledarskap. Här hänvisade han till deras kommunikation gällande akademi vs bredd.
Vad vi tar med oss på PlayWellMinds
Peters berättelse bekräftar det vi tror på: mental styrka byggs i vardagen, av unga som får ta eget ansvar och av vuxna som skapar trygghet i stället för press.
Struktur före panik. En förlust är en del av resan, inte slutet på den.
Eget ansvar. Att våga ta egna beslut är en färdighet som går att träna.
Ärlighet. Våga säga vad du tycker, och skapa miljöer där det är tryggt att göra det.
Föräldrar som stöttar, inte instruerar. Vägen är sällan rak.
Tack Sollentuna FK för en inspirerande kväll, och tack Peter för kloka ord.
Publicerat:
Av:
Henrik Cronebäck
Mental Simkunighet
Av:
Elin Pedersen
Från att bita ihop till att välja medvetet – en annan syn på mental tuffhet
Av:
Elin Pedersen
Vi säger “det som mäts blir gjort” — men vad händer när vi börjar mäta lycka också?
Av:
Henrik Cronebäck
Har självnyfikenhet fått ett genombrott just nu?
Av:
PlayWellMinds
Tonåringars Mental Fitness Gap
Av:
Playwellminds
Vad jag önskar att jag visste när jag blev tonårsmamma
Av:
Charlene Engström